Vikten av vikt

Hej igen,

Varför är det så svårt att släppa taget om en tanke när man har gått och lagt sig? Den bara etsar sig fast och bara maler och maler. Inatt hade jag en sådan tanke, en tanke som vägrade försvinna. HUR LYCKAS MAN GÅ NER I VIKT? Hur svårt ska det behöva va?? Man kan läsa i dom flesta tidningarna om hur man ska lyckas att gå ner i vikt. Jag åt fett och rasade i vikt, GI-metoden, sjukhusdieten, Viktväktarna etc. etc. Men varför ska allt vara så komplicerat? Hur många gånger har inte jag varit med i viktväktarna?? Har jag lyckats att gå ner allt jag har velat att gå ner och stannat kvar? NEJ!! Jag beundrar verkligen dom som har lyckats!!!  Hur ska jag själv lyckas?? Jag ÄLSKAR mat, vin, godis, snacks m.m. Viktväktarna fungerar, det vet jag men jag orkar aldrig hålla ut med detta räknande av points. Man får ändra hela sin levene känns det som, dessutom så är jag inte så förtjust i alla lightprodukter. Sen jag fick Felix så skulle jag verkligen behöva gå ner, är det någon som har ett bra tips?? 

Samtidigt som man själv känner panik över sina extra kärlekshantag och änglavingar så gäller det att hålla låg profil inför barnen. Hur påverkade av denna bantningshysteri är inte dom? Det är skrämmande när ens 10-åriga dotter kommer hem från skolan och säger att hon är så fet. Inte blir det bättre av att dom ser modellidealen i våra tidningar eller på tv. Dom är ju så magra så att dom nästan ser sjuka ut. Tacka vet jag det året H&M hade Anna Nicole Smith på sina reklampelare. Nog för att det blev en trafikfara, men så underbart att se en modell med lite kvinnliga former. Jag tror så här, att om modeindustrin hade valt att ha mer ”normala” modeller så hade vi inte behövt oroa oss så mycket över våra barn. Barn som slutar att äta för att inte bli  tjocka dvs. se normala ut i kroppen.

Kram Kram